Senaste tiden har mest bestått av pluggande inför olika tentor och en festival. Och häng med min fina klass såklart.
Imorgon är det dags för sista och största tentan (grammatik) och sedan på eftermiddagen ska vi ha någon sorts avslutning. Direkt efter det åker Hanna, min bästa nya vän här, hem och följande dagar åker vi andra en efter en till Sverige igen. Känns konstigt att lämna de jag umgått med nästan konstant med under dessa fyra månader.
Tidigare när klasser jag gått i splittras brukar ändå alla finnas kvar i närheten, eller åtminstonde ha sin grund/familj i samma stad som mig. Men nu ska vi åka hem till olika städer och olika äventyr och bara ha dessa fyra månader i Barcelona kvar som gemensam nämnare. Ingen gemensam grund. Inga familjehem i samma städer. Lite konstigt.
Men men, ska bli kul att komma hem också! Att få träffa alla hemifrån igen. Jag har faktiskt saknat er. Lite.
Att promenera på berg och klättra på statyer i solnedgången är en av alla saker jag kommer sakna från Barcelona.
(PS. Jag har ännu inte fått veta om jag kommer in på den andra kursen jag sökt än. Ska försöka luska fram ett svar från skoladministrationen imorgon.)
Eurovision song contest är över för i år och självklart har vi följt allt härifrån.
I tidags var det första semifinalen. Jag och Emma hade bestämt oss för att se festivalen på tvn i vardagsrummet som har både stor skärm och surroundljud men under dagen fick vi reda på att Spanien bara visar den semifinal de för rösta i - vilket var andra semifinalen. Såg därför allt på rummet genom min dator och SVT play. Bjöd över Hanna också och satte poäng på alla bidrag efter Emmas poänggivningsmettod (låt, kläder, show, budskap).
På torsdagen, i andra semifinalen, kunde Spanien som sagt rösta och programmet visades på tvn. Jag och Emma tittade själva och ingen av de vi bor med verkade speciellt intresserade av vad vi tittade på när de gick igenom vardagsrummet. Insåg att det var dåligt att titta genom spansk tv, kommentatorn pratade hela tiden och översatte det Petra Mede sa (så man missade skämten) och reklampausar gjorde att vissa mellanakter försvann, bland annat sketchen med Lynda Woodruff.
Igår var det final! Åkte hem till Alexandra och Katarina i min klass och tittade där. Var lite sena, sprang genom tunnelbanestationer och gick lite fel i Barceloneta men lyckades ändå komma fram lagom till Zlatans välkomnande (vilket var ungefär en minut in). Ihopträngda på golvet i den lilla lägenheten satt vi, cirka 15 personer, och tittade på tvn som var inkopplad med en dator och SVT play. På TVn i Alexandras rum visades showen på spanska så dit sprang vi när det var dags att rösta (skickade en röst på Sverige bara för att jag kunde).
Jämn och hög nivå på bidragen men det slutade med att Danmark vann. Helt okej, låten var bra, lite tråkigt dock att den förhandstippade vinnaren vann. Hela programmet var jättebra och vi blev alla lite stolta över att vara svenskar. Dock vet jag att man har en lite förskönad bild av Sverige när vi bott utomlands så pass länge och frågan är hur kul skämten i mellanakten är för de som inte kan något om Sverige sen innan. Men men, kul var det för oss i alla fall, Sverige gjorde ett bra jobb.
För några veckor sen var Sofia och Fanny här och hälsade på! Det regnade nästan konstant men vi trotsade vädret och åkte bland annat till labyrintparken ändå.
Nu är flygbiljetten hem bokad! 3 juni 20:40 lyfter flyget och 00:15 landar jag på Arlanda.
